onsdag 27 oktober 2010

Starvation central

Jag tror faktiskt att vi finländare är utsvultna på tacksamhet och vänlighet från främmande människor. Ja vad babblar jag nu om Jo ni vet, då man håller upp dörren för någon eller hjälper någon på något annat sätt. Jag blir i alla fall otroligt glad i själen då någon ler mot mig som tack eller faktiskt uttalar det tydligen svåra ordet tack.

Som till exempel då jag kör bil och stannar för någon fotgängare eller cyklist. Då blir jag otroligt glad om de lyfter handen som tack eller kollar mot mig och ler. Att de verkligen blev glada och tacksamma för att man stanna. Därför försöker även jag göra de då jag cyklar och någon enstaka finländare stannar, även om det av någon konstig anledning känns konstigt :p Som om man sku vinka för att hälsa på någon :)

Eller som när jag var i minimani med min M och vi skulle gå efter en köpkorg. Men de var slut vid ingången så vi gick till en kassa och skulle ta därifrån. Det var en gubbe som gick före oss och skulle också ha en korg. Så vi väntade medan han skulle ta sin korg. Då mitt i allt vänder han sig mot oss med en korg i handen och sträcker den till oss och säger något om att han tänkt att vi kanske ville ha en, med ett stort leende på läpparna. Alltså jag blev så glad, vilken hjälpsam finländare i detta icke hjälpsamma Finland. Jag var väldigt glad den dagen. Vad en liten korg kan göra :D

Men det sker inte ofta, denna tacksamhet och leendet. Jag vet inte om vi inte vågar, orkar eller kommer ihåg att ge ett litet appreciasion för en liten gest man gör. Men inte öser vi över allt och alla som om det var det enda vi gjorde. Annat var det i England. Man kände sig så vänlig, speciell och hjälpsam när man t.o.m. får orden "There you go dear, thank you so much mate" när man köper en bussbiljett. Eller när jag stod i vägen för en man i rulltrappan vid tunnelbanan så hör jag någon säga "excuse me, love". Jag blev bara så glad och flyttade mer än gärna på mig :) Inte hade det något med mannen själv att göra, men att han gjorde så pass mycket att han kunde yttra de orden, den tacksamheten om jag flyttade på mig. Det gjorde mig så glad. Annat är det här, buckar någon i mig kan man få höra "oho?!". Thanx lixom. Skulle det inte vara roligare att höra "Ursäkta mig, kära du" eller något liknande :p

Så nu ska vi finländare, visa mera tacksamhet när en främling öppnar dörren eller ger dig en hjälpande hand på något annat sätt :D

1 kommentar:

  1. Steffi Sigfrids uppmana faktiskt gudstjänstbesökarna en gudstjänst i Sion, att man sku börja utmana sig själv genom att börja stanna framför övergånggställen för fotgängare- och se själv hur man lyckas göra andra människor glada
    :)
    Tack Anna fö senast, d va skojj!
    Kram
    Irre

    SvaraRadera